Myndigheterna har många instrument för att värna naturvärden i skogen. De olika instrumenten ger olika restriktioner och innebär också olika typer av ersättning till markägaren.
Skogsvårdslagen
Skogsskötselns allmänna inriktning förutsätter en avvägning mellan produktion och naturvård. Den s.k. hänsynsparagrafen ställer krav på att hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
Ersättning: Nej
Frivillig avsättning
Har blivit allt vanligare på senare år eftersom många har gröna skogsbruksplaner. Bestäms av markägaren och innebär inget formellt skydd.
Ersättning: Nej
Naturvårdsavtal
En frivillig överenskommelse mellan markägare och staten genom Skogsstyrelsen eller kommunen. Används främst då man vill bevara eller utveckla ett område med höga naturvärden t.ex. genom en viss skötselåtgärd. Avtalet tecknas på högst 50 år och följer med fastigheten även vid en försäljning.
Ersättning: Ja, normalt en låg engångsersättning för de kostnader som avverkningsbegränsningarna medför. Motsvarar inte markägarens intäktsbortfall.
Natura 2000
Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. Ett urval av områden har gjorts för att säkra att skyddsvärda arter och livsmiljöer skall finnas kvar på lång sikt. Ingrepp eller åtgärder som på ett betydande sätt kan ändra eller påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver anmälan för samråd eller tillstånd från länsstyrelsen. Tillståndsplikten gäller även sådana åtgärder utanför Natura 2000-området som på ett betydande sätt kan påverka miljön inom området. Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet.
Ersättning: Nej, för mindre skador upp till en s.k. kvalifikationsgräns. Ja, om gränsen passeras och markanvändningen inom berörd del av fastighet avsevärt försvåras.
Nyckelbiotop
En nyckelbiotop är ett skogområde med mycket höga naturvärden. Det är ett område som ”från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysisk miljö har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter”. Skogsstyrelsen ansvarar för klassningen av ett område som nyckelbiotop. Klassningen innebär i sig inte att området har något juridiskt skydd. Ett skydd förutsätter att det förvandlas till ett biotopskyddsområde eller naturreservat.
Ersättning: Nej
Biotopskyddsområde
Biotopskydd används när det handlar om ett mindre område (normalt 2 – 5 hektar) som av Skogsstyrelsen med stöd av miljöbalken förklaras som biotopskyddsområde. Gäller för all framtid. Inom detta får det ej bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön.
Ersättning: Ja, motsvarande fastighetens minskning i marknadsvärde med tillägg om 25%.
Naturreservat
Naturreservatsbildning används när man vill skydda ett större område (normalt större än 20 hektar) för att bevara biologisk mångfald, värdefulla naturmiljöer eller områden för friluftsliv. Beslut om naturreservat fattas av länsstyrelsen med stöd av miljöbalken. Inom detta får det ej bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Gäller för all framtid.
Ersättning: Ja, motsvarande fastighetens minskning i marknadsvärde med tillägg om 25%.
Nationalpark
Syftet med en nationalpark är ”att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick”. Staten äger all mark i en nationalpark.
Ersättning: Ja, motsvarande fastighetens minskning i marknadsvärde.